SKANDIA

Tillverkare: Skandiaverken, Lysekil.

Skandia typ 13

Skandia typ 13 är en tvåtakts, encylindrig semidiesel med vätskekylning. Typen ifråga tillverkas inte mera, men förekommer i mycket stort antal i långsamgående bruksbåtar och representerar en mycket stor grupp motorkonstruktioner av äldre och senare datum, som populärt kallas "råoljemotorer" eller "tändkulemotorer". Det gemensamma, karaktäristiska draget för denna kategori, är att starten kräver någon form av förvärmning, med startpatron, blåslampa eller elektrisk anordning. Se även separat avsnitt i bokens allmänna del.

 

Cylinderlocket

I det avtagbara cylinderlocket, se fig. 16.369, finns i förkammarens övre del en utbytbar tändningsring av stål, avsedd att underlätta antändningen av bränslet som finfördelas i den inställbara spridaren. Den höga temperaturen gör, att ringen ibland brännskadas vilket försvårar starten. Detsamma gäller hållaren för startpatroner vilken ofta måste rensas ur, särskilt det lilla hålet in mot förkammaren.

Till insprutaren hör också en backventil som måste vara tät och klippa av bränslestrålen tvärt utan efterdropp. Kontroll kan ske genom att ventilen skruvas ur cylinderlocket - sedan tryckröret först lossats - och ansluts till tryckröret, varefter man med handpumpen på regulatorn pumpar några slag. Ventiler med stålkula kan ofta tätas genom att kulan med hjälp av en mässingdorn och hammare slås mot sätet i ventilen. Denna metod kan dock inte tillämpas i tryckventiler med kägla, vilka således får bytas ut.

 

 

 

I insprutarens nedre del finns ett munstycke vilket vid behov skall rengöras eller bytas ut. Samtidigt rensas också de små kanalerna i spindelns nedre del. Vid utbyte av munstycke kontrolleras att det nya har rätt nummer och att spindeln är uppskruvad så att munstycket lätt kan skruvas i och dras fast. En tunn kopparpackning skall finnas i botten på insprutningsanordningens hus för tätning mot munstycket. Motsvarande ventil återfinns i insprutningspumpen vid anslutningen för tryckröret. Även denna kan vid behov tätas på samma sätt som beskrivits ovan.

 

Cylindern, vevhuset och vevmekanismen

Konstruktionen framgår av fig. 16.368. Hela cylindern, men däremot inte fodret, är utbytbar. Omborrning till max. 1,5 mm diameterökning kan ske. Vevmekanismens delar kan nås genom vevhusets inspektionsluckor, vilka dessutom är försedda med insugningsventiler för spolluft. Ventilerna bör då och då inspekteras och rengöras.

 

 

Ramlagerbussningarna måste vid utbyte borras för stoppskruvar. Vevlagret har lagerskålar och kan bytas genom inspektionsluckorna.

Kolvtapplagret kan bestå antingen av en enkel bussning eller ett rullager. Montering av kolvtapp i det senare utförandet sker enligt följande:

Kolvtappen drivs in med lätta hammarslag, använd mellanlägg av trä eller dylikt, och låses med låsskruven. Med hjälp av specialverktyg eller liknande anordning pressas sedan expansionshylsor in i kolvtappens ändar - den tjockväggigaste hylsan på samma sida som smörjoljeventilen på cylindern, se fig. 16.368. Inpressningen skall ske så långt att tappens och hylsans ändytor sammanfaller.

Obs! Delar från olika lager får inte blandas ihop. Rullar och ringar från ett lager får inte användas i ett annat. Utpressning av expansionshylsorna sker med samma verktyg som monteringen. Därefter lossas låsskruven och kolvtappen slås ut - ta vara på lagerrullarna.

 

Insprutningspumpen, varvtalsregulatorn och kylsystemet

Insprutningspumpen och övriga detaljer ses i fig. 16.371. Drivning sker från regulatoraxeln som i sin tur drivs via ett snäckdrev på vevaxeln. Pumpen bör endast i yttersta nödfall demonteras av icke fackman.

Regulatorn är av centrifugaltyp. Efter demontering måste den inställas på nytt, med utgång från ett inställningsmärke, "I", instansat på svänghjulets kant.

Vevaxeln vrids i normal rotationsriktning tills inställningsmärket är vänt uppåt och i linje med vevaxelns centrum. Regulatoraxeln nedläggs i regulatorhuset så att en motsvarande märkning

- "I" - på ena regulatorvikten kommer att stå mitt emot den planade översidan på regulatorhuset. Denna inställning gäller för brännoljor av normal kvalitet och är avpassad så att insprutningen avslutas 12° före ÖD.

Vid omställning av insprutningstiden - t.ex. om lättare eller tyngre typ av brännolja används - tas regulatorhusets övre halva bort, bränslerören lossas från insprutningspumpen och regulatorhandtaget - varvtalsreglaget - ställs i stoppläge. Svänghjulet ställs med markeringen "I" uppåt och i linje med vevaxelns centrum varefter skruvarna som håller regulatorns snäckdrev lossas så att regulatoraxeln kan vridas. För tidigare insprutning vrids axeln så att markeringen "I" på regulatorvikten kommer längre nedåt och för senare insprutning så att den kommer längre uppåt. 3 mm:s förskjutning av regulatorvikten ger ca 4° förändring på vevaxeln.

Kylvattenpumpen är i äldre motorer av kugghjulstyp - se genomskärning längst t.v. i fig. 16.371 - och i senare tillverkningar en rotorpump av fabrikat "Jabsco", fig. 16.372. Båda typerna beskrivs ingående i allmänna avsnitten.

 

 

 

Smörjsystemet

Från en serie små kolvpumpar placerade i ett särskilt hus, se fig. 16.371, pumpas smörjolja till vev- och ramlager, cylinder etc. Överskottsolja hamnar på vevhusets botten varifrån en del följer med luftströmmen och förbränns, och resten måste tappas ut med jämna mellanrum. Systemet är enkelt och tillförlitligt om också en smula obekvämt. Oljemängden kan varieras genom att kolvarnas slaglängd förändras med justeringsskruvar, synliga sedan pumphusets lock skruvats av. Genom att skruva ned justeringen - sedan låsmuttern lossats - minskas slaglängden och den inpumpade oljemängden till respektive smörjpunkt. I stort sett gäller dock för motorer av denna typ att hög smörjoljeförbrukning är ofrånkomlig och är att föredra framför de ganska påtagliga riskerna för motorskador genom experimenterande med inställningen.

 

 

Källa: Gustafson TEKNO, ”BÅT-motorer, Reparationsteknik för inombords- och inumotorer”, Teknografiska Institutet